IT-chefen som blev Medium & Healer

IT-chefen som blev Medium & Healer

Om bloggen

Här kan du följa hur jag kom att bli medium och healer från att ha varit IT-projektledare och IT-chef. Även hur det är att leva med bägge världarna närvarande, den jordliga som de flesta känner igen och andevärlden som en del upplever som en aning annorlunda. Kanaliseringar från mina guider som har sin hemvist bland stjärnorna. Även följa mitt arbete med den bok jag håller på att skriva om hur jag blev medium och healer. Samt en hel del lärdomar och insikter jag fått och fortfarande får på min livsresa.

Prenumerera gärna på mitt Nyhetsbrev från Seven Stars Center. Då får du senaste nytt från bloggen och min verksamhet.

Till min hemsida www.sevenstars.nu


Lever du DITT liv?

Min väg till medium & healerSkapad av Elisabeth Edborg 07 apr, 2017 13:29

Senaste tiden har några av de personer jag har runt omkring mig mött mig med tårar i ögonen. Tårar av trötthet och utmattning. De orkar helt enkelt inte med sin situation och verklighet just nu. Till slut har de sjukskrivit sig och ska nu ägna sig åt sig själva och återhämtning.

Hur kommer det sig att vi håller oss uppe så länge när vi mår dåligt? Så länge så att vi bli utmattande? Varför vill vi klara av så mycket fast vi mår dåligt?

Jag har själv varit där och jag gjorde, som jag tycker och inser idag, samma "fel", att jag höll mig uppe på benen för länge. Detta hände i början av 2000-talet och jag hade en egentligen ganska så bisarr situation. Jobbmässigt hade jag nyligen blivit mellan-chef på Skandia IT för en nybildad avdelning. Rollen som chef med ledarskap och personalansvar var ny för mig. Avdelningen nybildades med många nya funktioner och ansvarsområden som skulle komma på plats. Under samma tid gick jag en ledarskapsutbildning som var väldigt bra men även där var det mycket nytt för mig att lära mig. Under samma tid höll även Skandia IT på att omorganiseras och det var även tal om att bilda eget bolag och sälja våra IT-tjänster till fler än enbart Skandia. Det slutade med att sommaren 2000 så outsourcades Skandia IT till IBM vilket kom som en kalldusch för oss anställda, det var få av oss som ville börja jobba där. Jag valde att följa med till IBM, alternativet hade varit att söka ett nytt jobb och arbetsmarknaden just då var inte den bästa. Jag fortsatte som chef över min avdelning men chefsskapet på IBM var helt annorlunda än på Skandia och åter igen var det mycket nytt jag måste lära mig och mycket jag inte riktigt förstod hur det skulle skötas. Dessutom måste jag tyvärr säga att IBM nog inte tog emot oss på bästa möjliga sätt (något en chef från företaget långt senare också erkände att så var det nog). Allt detta gjorde att min tillvaro var väldigt kaotiskt, jobbig och struligt rent jobbmässigt.

Under samma tid så knakade mitt äktenskap rejält i fogarna. Vi grälade så det stod härliga till och ingen ville riktigt förstå den andre.

Jag blev tröttare och tröttare och en vårhelg bröt jag ihop. Jag grät i stort sett konstant hela helgen. Jag var så trött och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen.


Min lösning, för det var ju självklart (!?) att jag själv skulle hitta en lösning på mitt problem, var att jag bestämde mig för att jag måste ha semester. En semester som skulle göra att jag kom bort både ifrån jobbet och hemifrån. En semester där jag skulle få sova, vila, sola och bara få vara. Jag kommer ihåg en kommentar jag fick ifrån en chef som var över mig på IBM "Du tar väl med dig mobilen så vi kan nå dig?" Tack och lov så sa jag NEJ till det. Jag skulle ju ha semester och komma bort ifrån "ALLT". Egentligen var det ju "helt sjukt" med en sådan inställning att personalen skulle ha mobilen med sig på semester men så var det då och det har nog tyvärr blivit ännu mer vanligt i dagens arbetsmiljöer.

Nåväl jag kom iväg på en solsemester till Lanzarote. Jag fick med mig en väninna och jag fick två veckor av vila, återhämtning, tid för reflektion och att tänka på min situation och så sol och värme för min uttröttade kropp och själ. Jag vet många inklusive min dåvarande man trodde att jag och min väninna levde livet och var ute och roade oss varje kväll men vi var faktiskt båda så trötta att det t o m var svårt att ligga för länge i solen, det blev för påfrestande för kroppen. Det var alltså väldigt mycket VILA under dessa två semesterveckor.



Jag kom hem och fortsatte sedan arbeta som vanligt. Det var fortfarande lika struligt på jobbet och även hemma i mitt äktenskap. Egentligen hade inget förändrats förutom att jag själv var något piggare. Jag stretade alltså vidare men till slut brast det på hemmafronten. Separationen var ett faktum och på hösten samma år flyttade jag till en egen lägenhet. Jag behövde komma bort ifrån äktenskapet och få tid att tänka till om det och samtidigt ge min man samma möjlighet.

Några veckor efter att jag flyttat behövde jag gå till läkaren för jag hade så ont i mina ben och knän. Jag kom till läkaren och där brast allt. Jag som i normala fall var den seriösa, analytiska, resultatinriktade, starka personen som skulle klara allt, storgrät inför en läkare jag aldrig hade träffat förut. Jag blev sjukskriven och det togs en massa prover. Det visade sig då att jag hade en underfunktion i sköldkörteln. Symptom på det är bl a trötthet och en mängd andra besvär jag hade, symptom som är väldigt lika utmattnings/utbrändhet. Efter en tids sjukskrivning med stöttning från företagssjukvården på lite olika sätt blev sedan mina värden för sköldkörteln normala igen. Jag hade visserligen kvar en hel del symptom men så småningom försvann de också även om det tog lång tid.

En fråga jag ställt mig är vilket kom först? Underfunktionen i sköldkörteln som gjorde att jag blev trött, deprimerad, håglös, kroppen värkte m m eller var det min situation med kaos på jobbet och hemma vilket innebar att jag inte hade någon lugn stund eller lugn plats att vara på för återhämtning som gjorde att sköldkörteln reagerade med fungera sämre. Ägget och hönan? Vilket kom först? Jag har inget svar på det och det tror jag inte någon har men det kanske idag inte spelar så stor roll.

Fakta är att min kropp reagerade på en situation och en livsföring som definitivt inte var bra för mig. Det jag lärde mig var att istället för att lösa mitt problem själv dvs mitt beslut att "jag fixar min trötthet med semester" så borde jag ha gått till läkaren direkt efter helgen när jag bara grät. Det är inte sunt eller rätt när man bara gråter utan att det finns en specifik anledning som t ex sorg att någon har gått bort eller liknande utan för att man "enbart" är trött på sin situation.

Vad jag vill ha sagt med detta är att TA VARA PÅ DIG SJÄLV VÄLDIGT MYCKET MER ÄN VAD DU TROLIGEN GÖR. Det är så många som ska vara duktiga och klara ALLT!

Ta hjälp tidigt när du mår dåligt. Ta vara på de tidiga tecknen för utmattning. Glömska, virrighet, koncentrationssvårigheter, inget är roligt längre, tankar som "jag ska bara klara av det här, sedan får jag vila" etc. Stoppa utmattningen i tid innan du är totalt utbränd.


Vid senaste Livet-mellan-liven regressionen jag gjorde så kom ämnet om utmattande/utbrända upp och den information jag fick förmedla var att det första steget är att VILA, VILA, VILA OCH ÅTER VILA. Den som är utmattad/utbränd behöver i första hand VILA OCH GÖRA ABSOLUT INGENTING för att fylla på den stabiliserande energien/Qi/vårt energibatteri i sin i kropp. Efter det kan vissa aktiviteter, funderingar på att ändra beteenden, byte av jobb etc ta vid.


Om jag ska se detta ur ett andligt perspektiv så är min erfarenhet och tro att utmattning och gråt och tårar även kan komma om du inte gör det du verkligen vill göra i ditt liv. Om du går emot din själs innersta önskan. Så det är även viktigt att var och en av oss tänker till "Gör jag det jag verkligen vill i mitt liv?" "Har jag de rätta människorna omkring mig?" "Lever jag med rätt person?" Etc.

En bra fråga att ställa sig själv, och jag har nog skrivit om det tidigare men det tål att skrivas om igen

VAD VILL JAG?


Om du inte gör det du vill göra. Börja fundera på de steg du behöver ta för att komma dit du vill.

Jag möter en hel del människor i mitt arbete som troligen i sina livsplaner har att de ska jobba med andlighet på ett eller annat sätt (mediumskap, healing m m). Att då ändra sitt liv att från ena dagen ha ett jobb som anställd till att nästa dag jobba som egen företagare och få det ekonomiskt att gå ihop, det är inte möjligt enligt min mening. Jag hade turen eller om det låg i min livsplan, det är nog mest troligt att det var så, att få ett avgångsvederlag när jag slutade på IBM. Det blev en bra start och stöttning för mig att kunna starta eget vilket jag var och fortfarande är mycket tacksam över. Det är dock inte alla som får den möjligheten.

Mitt råd är att försök se över det du arbetar med och se om du kan frigöra tid för att kunna börja med din nya egna affärsverksamhet. Kan du gå ner något i tid på ditt nuvarande arbete? Kan du ta tjänstledigt någon eller några dagar i veckan? Kan du kanske jobba via ett bemanningsföretag och på så sätt styra något mer över hur mycket du vill jobba? Jag menar, försök hitta möjligheter så att du kan, över en längre tid, det kan vara år, växla från att vara anställd till att driva din egna verksamhet med vad du älskar att göra. Tänk att "ALLT ÄR MÖJLIGT" och använd dig av Attraktionslagen. Gå in i känslan att det är möjligt och att du redan är framme vid ditt mål. Använd dig också av de människor du har omkring dig, för stöttning, support, vägledning, partnerskap, samarbeten m m. (Självklart kan detta även appliceras på övergång till egna verksamheter som inte har med andlighet att göra.)

Jag vet..... det är kanske inte så lätt alla gånger men jag är övertygad om att det helt klart är möjligt!


Lycka till med att få det liv du vill och förtjänar att ha!













  • Kommentarer(0)//elisabethedborg.sevenstars.nu/#post69

Hur livet kan förändras

Min väg till medium & healerSkapad av Elisabeth Edborg 28 okt, 2016 11:44
Livet är en ständig förändring med både små och stora skiftningar. En del av oss behöver ha lugn och ro och har svårt för förändringar medan andra till och med välkomnar förändringarna.

Mycket kan hända i en människas liv. Förändringar sker hela tiden. Vi föds, vi växer upp, vi utbildar oss, kanske byter utbildningsväg under tiden, väljer ett arbete som vi längre fram byter inom samma bransch eller till en annan, någon blir av med sitt jobb, vi gifter oss, skiljer oss, skaffar barn, väljer en ny partner, blir sjuka, någon dör, vi flyttar och byter bostad, vi hittar en ny rolig hobby etc etc. Livet består av så många förändringar.



Det är inte alltid lätt att förhålla sig till alla förändringar. En del förändringar kan vi välja själva medan en del "bara händer" och "vi råkar ut för dem". När förändringar "bara händer" kan det vara svårare. Jag hade en period under 4-5 år när det var mycket som "bara hände" i mitt liv. Jag blev sjuk i omgångar, en väninnan gick bort, min pappa gick bort, jag blev sjuk igen, jag utsattes för kortbedrägeri, vattenskador i mitt hem och mycket annat. Då var det inte lätt att hänga med i alla förändringar. Till slut var jag rejält trött på dessa och undrade "vad var meningen med allt detta". Idag kan jag kanske förstå lite mer varför allt hände. Dels behövde jag all den erfarenheten för att kunna hjälpa andra idag som medium och healer och dels var det nog också för att förbereda mig på alla ytterligare förändringar jag råkat ut för som egen företagare. I den världen tycker jag det händer nya saker för mig att förhålla mig till hela tiden. Då gäller det för mig att inte bli så upprörd varje gång något oförutsett inträffar utan försöka vara lite mer följsam och ändra tankesättet utifrån de nya förutsättningarna som har uppkommit.

Jag har sedan 80-talet haft inställningen att vi lever här på jorden för att lära oss saker och att "allt har en mening". Detta har hjälpt mig mycket i att kunna hantera alla förändringar som varit i mitt liv på så bra sätt som möjligt. Med det vill jag inte säga att jag inte har blivit berörd och jag har även tyckt att de varit hemskt jobbigt och stundtals tänkt "ska det aldrig ta slut".



Oavsett förändring skulle jag nog säga att det oftast är att "bara hänga med" och försöka hantera förändringarna på bästa möjliga sätt även de som vi inte själv kan styra över. Det är många gånger jobbigt men också oftast mycket lärorikt. Vi förändras och utvecklas som personer av varje sak som händer oss i våra liv. Många gånger kanske vi inte tänker på hur mycket förändringar vi har varit med om och hur de egentligen har påverkat oss, många gånger på ett positivt sätt även om vi inte från början trodde att resultatet skulle bli det.

Dagens bloggämne kom till med anledning av Harmoni-Expo som är i Solnahallen i helgen. Jag började tänka och reflektera över hur mycket som hänt mig sedan jag första gången var med på mässan och då som besökare. Jag gick omkring bland alla utställare. På något sätt gick jag nog på intuition om vad jag skulle prova på för behandlingar eller vilken "spådam" jag skulle välja att få en vägledning av. Jag hade i det läget ännu inte förstått jag var medial så detta att följa min intuition gick nog väldigt mycket på intuition smiley och inte så mycket att jag tänkte aktivt att jag skulle följa min maggropskänsla i mina val. Jag hittade alltid något jag ville prova på eller några böcker i personlig utveckling jag ville köpa. Även om jag hittade en del saker som jag tyckte var spännande och intressant så var det också mycket jag tyckte var flummigt och krims krams. Det var inte allt jag kunde ta till mig av det som fanns på mässan.

Vid någon av de första besöken på mässan provade jag på iris diagnostik och chakrabalansering med pendel. Det kändes lite flummigt men personen som utförde det sa ju faktisk en hel del saker om mig som stämde. Jag gjorde aurafotograferingar och fick de tolkade, även där kom det fram saker om mig som jag kunde känna igen. Kanske det inte var så flummigt trots allt? Fast medium som sa sig ha kontakt med någon som gått bort, det hade jag svårt för. Jag var hos ett medium på mässan vid ett tillfälle och då tyckte jag inte någonting stämde av det hon sa. Där någonstans gick min gräns. Spådamer Ja men Medium Nej. Sedan kan jag ju i dagens läge fundera på om inte Spådamerna var mediala (?). Healing funderade jag nog inte ens på, det var alldeles för flummigt. Någon typ av läkande energi, nej det var för konstigt för mig då. Idag älskar jag att själv ge healingbehandlingar och se hur gott healingenergin kan göra för mina kunder. Jag tycker även mycket om att själv förmedla kontakt från personer som gått bort och se mina kunder bli rörda och berörda av det jag kan förmedla ifrån personen från andra sidan.

Mycket kan förändras i våra liv. Alla förändringar behöver inte vara så stora eller radikala som min blev. Förändringar finns på så många olika sätt.

Hur förhåller du dig till förändringarna i ditt liv?

Vilka lärdomar har dina förändringar gett dig?


Ha en trevlig helg!
Kanske ses vi på Harmoni-Expo?
Du är varmt välkommen!









  • Kommentarer(2)//elisabethedborg.sevenstars.nu/#post59

Är du DU?

Min väg till medium & healerSkapad av Elisabeth Edborg 04 mar, 2016 14:18
Är du sann mot dig själv?
Dvs visar du alltid vem du är eller har du beteenden som du gömmer dig bakom eller helt enkelt sidor hos dig själv som du inte visar?

Idag ska jag skriva om hur viktigt det är att visa vem du är för alla du möter. Att inte hålla på att ha en attityd och ett sätt mot en person och en annan mot en annan. Eller ha ett sätt att vara på när du är på jobbet och ett helt annat när du är hemma och privat. Självklart är det väl en viss skillnad på vad du kan göra hemma respektive på jobbet och också lite beroende på vilken person du träffar på så kanske du t o m behöver bemöta dessa på lite olika men är skillnaden stor mellan "dina olika jag"?

När jag ser tillbaka på mig själv hur jag var tidigare och fram för allt under tiden jag var gift (90-talet) och levde med min dåvarande man och hans två barn sedan tidigare äktenskap och arbetade som IT-projektledare på Skandia. Då var jag verkligen två personer.

På arbetet var jag IT-projektledaren som bl a drev Skandia-koncernens första koncerngemensamma projekt (worldwide). Företaget skulle byta från flera olika mail-system till ett gemensamt. Jag var en envis och driftig projektledare med koll på allt från övergripande nivå till nästan minsta detaljnivå. Jag var ansvarig för införandet av e-mailsystemet i Norden och var samordnare för de övriga IT-enheternas del-projekt (UK, USA m fl). Jag coachade projektdeltagarna och drev de andra delprojekten utanför Norden mot projektets mål. Jag var över till både UK och USA och pratade med deras IT-chefer om projektet och hur de behövde agera för att samordna sina IT-satsningar och införandet av företagets gemensamma e-mailsystem. Jag rapporterade till en styrgrupp bestående av höga chefer bla från Skandias koncernledning.



Hemma däremot var jag inte lika "stor och stark". Jag blev den hänsynstagande och jämkande flickan/kvinnan/frun. I ett äktenskap med barn sedan tidigare äktenskap och en f d fru fanns det mycket att ta hänsyn till. Snäll och anpassningsbar som jag var så backade jag många gånger. Gav efter när jag egentligen borde ha stått på mig etc. Det insåg jag långt senare att jag borde ha gjort. När jag var mitt uppe i det var det högst naturligt att ställa mig åt sidan för att få lugn o ro. Jag behöver inte gå in på detaljer men det var en hel del jag tog hänsyn till och där jag förminskade mig själv.

Till slut så blev mina bägge beteenden för mycket att hålla isär och även det att jag inte tog plats tog ut sin rätt. Jag började säga ifrån och försökte bli mer en blandning av mina "två jag".



I dag tror jag att jag har relativt bra blandning av att vara driftig och att ta hänsyn och vara anpassningsbar men visst händer det att jag ger efter för snabbt och är för snäll ibland. Det här med personlig utveckling det får vi alla jobba på hela tiden även jag.

Jag brukar ofta få vägleda i detta ämne och guiderna framför då vikten av att försöka vara "en och samma person" oavsett situation. Du behåller mer av din egen energi då och livet blir så mycket lättare.

Så hur har du det med dina eventuella olika roller och beteenden? Är du en och samma person (i stor sett) var du än befinner dig och med vilka personer du än har omkring dig?

Är du inte det så börja fundera på vad du kan förändra för att bli mer DU oavsett i vilken situation du befinner dig i.

Lycka till!!



  • Kommentarer(1)//elisabethedborg.sevenstars.nu/#post34
Nästa »