IT-chefen som blev Medium & Healer

IT-chefen som blev Medium & Healer

Om bloggen

Här kan du följa hur jag kom att bli medium och healer från att ha varit IT-projektledare och IT-chef. Även hur det är att leva med bägge världarna närvarande, den jordliga som de flesta känner igen och andevärlden som en del upplever som en aning annorlunda. Kanaliseringar från mina guider som har sin hemvist bland stjärnorna. Även följa mitt arbete med den bok jag håller på att skriva om hur jag blev medium och healer. Samt en hel del lärdomar och insikter jag fått och fortfarande får på min livsresa.

Prenumerera gärna på mitt Nyhetsbrev från Seven Stars Center. Då får du senaste nytt från bloggen och min verksamhet.

Till min hemsida www.sevenstars.nu


Lever du DITT liv?

Min väg till medium & healerSkapad av Elisabeth Edborg 07 apr, 2017 13:29

Senaste tiden har några av de personer jag har runt omkring mig mött mig med tårar i ögonen. Tårar av trötthet och utmattning. De orkar helt enkelt inte med sin situation och verklighet just nu. Till slut har de sjukskrivit sig och ska nu ägna sig åt sig själva och återhämtning.

Hur kommer det sig att vi håller oss uppe så länge när vi mår dåligt? Så länge så att vi bli utmattande? Varför vill vi klara av så mycket fast vi mår dåligt?

Jag har själv varit där och jag gjorde, som jag tycker och inser idag, samma "fel", att jag höll mig uppe på benen för länge. Detta hände i början av 2000-talet och jag hade en egentligen ganska så bisarr situation. Jobbmässigt hade jag nyligen blivit mellan-chef på Skandia IT för en nybildad avdelning. Rollen som chef med ledarskap och personalansvar var ny för mig. Avdelningen nybildades med många nya funktioner och ansvarsområden som skulle komma på plats. Under samma tid gick jag en ledarskapsutbildning som var väldigt bra men även där var det mycket nytt för mig att lära mig. Under samma tid höll även Skandia IT på att omorganiseras och det var även tal om att bilda eget bolag och sälja våra IT-tjänster till fler än enbart Skandia. Det slutade med att sommaren 2000 så outsourcades Skandia IT till IBM vilket kom som en kalldusch för oss anställda, det var få av oss som ville börja jobba där. Jag valde att följa med till IBM, alternativet hade varit att söka ett nytt jobb och arbetsmarknaden just då var inte den bästa. Jag fortsatte som chef över min avdelning men chefsskapet på IBM var helt annorlunda än på Skandia och åter igen var det mycket nytt jag måste lära mig och mycket jag inte riktigt förstod hur det skulle skötas. Dessutom måste jag tyvärr säga att IBM nog inte tog emot oss på bästa möjliga sätt (något en chef från företaget långt senare också erkände att så var det nog). Allt detta gjorde att min tillvaro var väldigt kaotiskt, jobbig och struligt rent jobbmässigt.

Under samma tid så knakade mitt äktenskap rejält i fogarna. Vi grälade så det stod härliga till och ingen ville riktigt förstå den andre.

Jag blev tröttare och tröttare och en vårhelg bröt jag ihop. Jag grät i stort sett konstant hela helgen. Jag var så trött och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen.


Min lösning, för det var ju självklart (!?) att jag själv skulle hitta en lösning på mitt problem, var att jag bestämde mig för att jag måste ha semester. En semester som skulle göra att jag kom bort både ifrån jobbet och hemifrån. En semester där jag skulle få sova, vila, sola och bara få vara. Jag kommer ihåg en kommentar jag fick ifrån en chef som var över mig på IBM "Du tar väl med dig mobilen så vi kan nå dig?" Tack och lov så sa jag NEJ till det. Jag skulle ju ha semester och komma bort ifrån "ALLT". Egentligen var det ju "helt sjukt" med en sådan inställning att personalen skulle ha mobilen med sig på semester men så var det då och det har nog tyvärr blivit ännu mer vanligt i dagens arbetsmiljöer.

Nåväl jag kom iväg på en solsemester till Lanzarote. Jag fick med mig en väninna och jag fick två veckor av vila, återhämtning, tid för reflektion och att tänka på min situation och så sol och värme för min uttröttade kropp och själ. Jag vet många inklusive min dåvarande man trodde att jag och min väninna levde livet och var ute och roade oss varje kväll men vi var faktiskt båda så trötta att det t o m var svårt att ligga för länge i solen, det blev för påfrestande för kroppen. Det var alltså väldigt mycket VILA under dessa två semesterveckor.



Jag kom hem och fortsatte sedan arbeta som vanligt. Det var fortfarande lika struligt på jobbet och även hemma i mitt äktenskap. Egentligen hade inget förändrats förutom att jag själv var något piggare. Jag stretade alltså vidare men till slut brast det på hemmafronten. Separationen var ett faktum och på hösten samma år flyttade jag till en egen lägenhet. Jag behövde komma bort ifrån äktenskapet och få tid att tänka till om det och samtidigt ge min man samma möjlighet.

Några veckor efter att jag flyttat behövde jag gå till läkaren för jag hade så ont i mina ben och knän. Jag kom till läkaren och där brast allt. Jag som i normala fall var den seriösa, analytiska, resultatinriktade, starka personen som skulle klara allt, storgrät inför en läkare jag aldrig hade träffat förut. Jag blev sjukskriven och det togs en massa prover. Det visade sig då att jag hade en underfunktion i sköldkörteln. Symptom på det är bl a trötthet och en mängd andra besvär jag hade, symptom som är väldigt lika utmattnings/utbrändhet. Efter en tids sjukskrivning med stöttning från företagssjukvården på lite olika sätt blev sedan mina värden för sköldkörteln normala igen. Jag hade visserligen kvar en hel del symptom men så småningom försvann de också även om det tog lång tid.

En fråga jag ställt mig är vilket kom först? Underfunktionen i sköldkörteln som gjorde att jag blev trött, deprimerad, håglös, kroppen värkte m m eller var det min situation med kaos på jobbet och hemma vilket innebar att jag inte hade någon lugn stund eller lugn plats att vara på för återhämtning som gjorde att sköldkörteln reagerade med fungera sämre. Ägget och hönan? Vilket kom först? Jag har inget svar på det och det tror jag inte någon har men det kanske idag inte spelar så stor roll.

Fakta är att min kropp reagerade på en situation och en livsföring som definitivt inte var bra för mig. Det jag lärde mig var att istället för att lösa mitt problem själv dvs mitt beslut att "jag fixar min trötthet med semester" så borde jag ha gått till läkaren direkt efter helgen när jag bara grät. Det är inte sunt eller rätt när man bara gråter utan att det finns en specifik anledning som t ex sorg att någon har gått bort eller liknande utan för att man "enbart" är trött på sin situation.

Vad jag vill ha sagt med detta är att TA VARA PÅ DIG SJÄLV VÄLDIGT MYCKET MER ÄN VAD DU TROLIGEN GÖR. Det är så många som ska vara duktiga och klara ALLT!

Ta hjälp tidigt när du mår dåligt. Ta vara på de tidiga tecknen för utmattning. Glömska, virrighet, koncentrationssvårigheter, inget är roligt längre, tankar som "jag ska bara klara av det här, sedan får jag vila" etc. Stoppa utmattningen i tid innan du är totalt utbränd.


Vid senaste Livet-mellan-liven regressionen jag gjorde så kom ämnet om utmattande/utbrända upp och den information jag fick förmedla var att det första steget är att VILA, VILA, VILA OCH ÅTER VILA. Den som är utmattad/utbränd behöver i första hand VILA OCH GÖRA ABSOLUT INGENTING för att fylla på den stabiliserande energien/Qi/vårt energibatteri i sin i kropp. Efter det kan vissa aktiviteter, funderingar på att ändra beteenden, byte av jobb etc ta vid.


Om jag ska se detta ur ett andligt perspektiv så är min erfarenhet och tro att utmattning och gråt och tårar även kan komma om du inte gör det du verkligen vill göra i ditt liv. Om du går emot din själs innersta önskan. Så det är även viktigt att var och en av oss tänker till "Gör jag det jag verkligen vill i mitt liv?" "Har jag de rätta människorna omkring mig?" "Lever jag med rätt person?" Etc.

En bra fråga att ställa sig själv, och jag har nog skrivit om det tidigare men det tål att skrivas om igen

VAD VILL JAG?


Om du inte gör det du vill göra. Börja fundera på de steg du behöver ta för att komma dit du vill.

Jag möter en hel del människor i mitt arbete som troligen i sina livsplaner har att de ska jobba med andlighet på ett eller annat sätt (mediumskap, healing m m). Att då ändra sitt liv att från ena dagen ha ett jobb som anställd till att nästa dag jobba som egen företagare och få det ekonomiskt att gå ihop, det är inte möjligt enligt min mening. Jag hade turen eller om det låg i min livsplan, det är nog mest troligt att det var så, att få ett avgångsvederlag när jag slutade på IBM. Det blev en bra start och stöttning för mig att kunna starta eget vilket jag var och fortfarande är mycket tacksam över. Det är dock inte alla som får den möjligheten.

Mitt råd är att försök se över det du arbetar med och se om du kan frigöra tid för att kunna börja med din nya egna affärsverksamhet. Kan du gå ner något i tid på ditt nuvarande arbete? Kan du ta tjänstledigt någon eller några dagar i veckan? Kan du kanske jobba via ett bemanningsföretag och på så sätt styra något mer över hur mycket du vill jobba? Jag menar, försök hitta möjligheter så att du kan, över en längre tid, det kan vara år, växla från att vara anställd till att driva din egna verksamhet med vad du älskar att göra. Tänk att "ALLT ÄR MÖJLIGT" och använd dig av Attraktionslagen. Gå in i känslan att det är möjligt och att du redan är framme vid ditt mål. Använd dig också av de människor du har omkring dig, för stöttning, support, vägledning, partnerskap, samarbeten m m. (Självklart kan detta även appliceras på övergång till egna verksamheter som inte har med andlighet att göra.)

Jag vet..... det är kanske inte så lätt alla gånger men jag är övertygad om att det helt klart är möjligt!


Lycka till med att få det liv du vill och förtjänar att ha!













  • Kommentarer(0)//elisabethedborg.sevenstars.nu/#post69